Titanium

En natt i April

Inuti mig så växer en ilska och den växer sig starkare och starkare. Något jag tidigare förlåtit men som nu ständigt väcker nya frågetecken. Frågor om hur och varför. Jag förstår inte resonemanget bakom besluten. Jag skulle förstå när jag blev äldre, det var komplicerat. Jag är äldre nu, och jag kan inte förstå, hur jag än anstränger mig och kämpar för att förstå så finner jag ingen förklaring. Jag vill inget hellre än att ge personen en väg ut. Jag vill att där ska finnas ett par ord som ger svar på allt och som limmar ihop de tusen bitar som mitt hjärta smulats i. Att bara ett par få ord kan laga min krossade självkänsla, men jag tvivlar starkt på det.

Jag är inte säker på om jag någonsin kommer kunna förlåta, såren är för djupa, och inte ens tiden har lyckats läka dem, utan bara gjort dem djupare. Men kanske behövs inte förlåtelse, kanske räcker förståelse. Om jag bara kunde förstå, kunde få förklarat för mig tankegången bakom det som blev. Hur man kunde låta det ske, kunde man inget göra? Det finns ingen ursäkt för det som hände, men alla har rätt till att få förklara sig, utan att bli dömd. Om jag köper orden vet jag inte, men jag kommer ju aldrig veta det heller om jag aldrig frågar, eller hur?

En dag på språng

Sov 13 timmar inatt, med ett par uppehåll, men betydligt färre än vanligt, så jag kände mig på topp imorse. Öm, men ordentligt utsoven :) Fixade håret, sminkade mig och sen körde jag in till Simrishamn och köpte två nya sport-bhar. Passade även på att köra ut om till coop och handla. Jag kan verkligen tycka det är mysigt att gå runt i mataffärer och titta, man behöver inte köpa så mycket, men lulla runt liksom. Titta på människor och så.

Efter det så körde jag hem och bytte om sen körde jag hem till min morbror. Jag har aldrig varit speciellt nära någon i min släkt, någonsin. Dock har släkten alltid varit något som intresserat mig. Jag har alltid saknat släktmiddagar, stora födelsedagar och hela den biten som så många av mina vänner haft. Men samtidigt så har det aldrig känts konstigt när jag träffat mina släktingar, samtalet flyter på och det känns genuint och äkta.

Detta var andra gången på ganska kort tid som jag var hos min morbror. Och det blir roligare och roligare och tiden rusar iväg. Så mycket vi har att prata om, vad mycket vi har att lära av varandra och jag inser med tiden att vi nog är ganska lika. Vi har en ganska rå humor, lätt för att jävlas och lätt för skratt. Jag hoppas och tror att detta är början på ny vänskap, och det är med ett leende på läpparna som jag skriver det.

Efter mycket kakor och mycket skratt drog jag tillbaka in mot sjöbo och hem till Malin. Åt med hennes familj, även där med mycket skratt. Resten av kvällen chillade jag och Malin framför tv:n bara.

Nu ska jag snart sova, vi hörs :)

En fredag i april

Vilken dag det har varit, jag har fått mycket gjort utan att egentligen göra något. Jag har städat badrummet, vikt tvätt, gjort en cheesecake, städat lite på mitt rum samt fyllt i papper till arbetsförmedlingen.

Trots att jag inte gjort så mycket så har tankarna gått på högvarv, konstant hela dagen. Jag känner mig lättad, fri och stark. Samtidigt känner jag mig ensam, liten och jävligt tom. Märklig kombination av känslor, men det bra överväger. 

Man måste våga vända blad, man måste våga göra sig själv fri och bryta sig loss. Man måste våga förbättra sig själv, utan att tappa bort sig själv. Ändra och förnya utan att tappa originalutförandet. 

Huvudvärken dånar i mitt huvud och jag tänker sova nu. Imorgon är en annan dag, och då bär det av till Sjöbo :) 

Fokus

Tankarna snurrar runt, runt, runt. Mitt hjärta slår hårt och jag biter ihop käkarna så hårt att jag känner huvudväken växa sig större.

Jag tappade bort mig själv där för ett slag. Jag tappade fokus och förlorade insikten på vad som är viktigt. Plötsligt fick mitt bekräftelsehov övertaget och jag gjorde saker som jag alltid avskytt, och haft noll respekt för. Jag tappade bort mig själv. Gjorde saker som var lägre än förväntat och inte alls accepterat, inte av någon. Tänk vad lågt man kan sjunka, tänk vad lätt det är att falla när man är svag. 

Men jag är inte svag, jag vet ju det. Jag är stark och väldigt vis för min ålder när det kommer till så mycket. Men inte när det gäller allt.

Kärlek är en sån sak, jag var villig att rusa saker, tro på saker och hoppas på saker bara för att jag så gärna ville att de skulle kännas rätt. Kärlek ska inte behöva krystas fram, det ska falla sig naturligt, lättsamt och det ska vara med glädje man gör det. Aldrig ska man gå in i något endast på grund av rädslan att bli ensam. 

Det är dags för mig att hitta fokus igen, dags för mig att hitta den förnuftiga My som jag slarvat bort på vägen hit. Aldrig ska jag nöja mig med tron om att jag inte förtjänar bättre. Aldrig ska jag hoppas på något som inte känns rätt från början och aldrig ska jag förlora mig själv för att förfylla någon annans krav. 

Jag, My Olsson är vacker, från insidan och ut. Och jag är älskvärd för den jag är, hela mig, från mina bristningar på låren till mina olika långa tummar. En dag ska jag hitta en man som älskar mig, inte trots mina brister, utan på grund av dem. 

Upp-packad

Igår var vi inne på sjukhuset i Malmö och jag fick äntligen förbanden borttagna. Det var inte skönt när de tog bort tejpen som satt lite överallt, men hela besöket var betydligt mindre smärtsamt än jag trodde det skulle vara. Jag varken kräktes eller svimmade, även om det var nära ett par gånger. Sköterskan tog bort de fyra stygnen som skulle tas också. De andra stygnen sitter tydligen på insidan så kroppen tar hand om dem själv.

Efter besöket åkte mamma och jag och köpte en sport-bh till mig. Ska ju ha sport-bh på mig 24/7 så ska införskaffa ett gäng till. Blir kanske en tur till Simirshamn imorgon, jag får se. Ska göra en cheesecake imorgon också, mormor och hennes sambo kommer på lördag och då ville mamma ha en sån att bjuda på :)

Sen på lördagkväll ska jag, om jag mår bra köra hem till Mollan och hälsa på :) Dagarna som sjukskriven rusar iväg, jag saknar verkligen alla mina busfrö på förskolan, men fan vad kroppen behöver vila. På bilden ser ni hur fin jag såg ut efter att de tagit bort kompresserna och tejpen, de satt där de skulle åtminstone!

Ed Sheeran - Wake me up

So I take you to the beach, and walk along the sand,
and I'll make you a heart pendant
with a pebble held in my hand.
And I'll carve it like a necklace
So the heart falls where your chest is
Now a piece of me is a piece of the beach
And it falls just where it needs to be
And rests peacefully
So you just need to breathe to feel my heart against yours now...

Vårfint

Än en gång, Daniel, TACK! Jag hade en ide på en header, skickade lite förslag till Daniel och han överträffar sig själv och alla mina förhoppningar! Så jävla nöjd är jag! Tyckte det blev vårigt och fint :) tack tack tack!

Förra helgen sov jag hos Daniel. Vi körde till både krankesjön och vombsjön och fotade och det blev som vanligt massor med fina bilder. Vi lagade god mat, skrattade mycket och njöt av livet. På söndagen körde vi till Skurup och hängde med Daniels syrra och hennes dotter. Vi gick till en lekplats och verkligen njöt av vårsolen! Just nu hade det inte gjort ont med lite sol faktiskt ! Värme har vi, idag var det för varmt för jacka, men jag vill ha sooool, massor med sol. Slänger upp en hög bilder, enjoy! :)

En vecka

Imorgon har det gått en vecka sen jag blev opererad. Hur fan kan tiden gå så fort? Dagarna går ihop och jag sover mycket. Inte i ett stråk dock, det gör för ont. Men ett par timmar åt gången går bra. På onsdag ska jag in och ta bort förbanden, tvätta och så. Ska bli så jävla skönt. Fan vad jag ska duscha på onsdag, tills fredag typ haha. Jag saknar att duscha, jag saknar att jobba, jag saknar att sova på mage. Förutom det och smärtan så känns det så jävla bra att ha det gjort. Jag tror verkligen på detta och jag är så nyfiken på hur de ser ut, och hur de kommer se ut när allt är läkt :)

I slutet av veckan ska stygnen tas, och sen är det sport-bh som gäller 24/7 i typ tre månader. Ingen vanlig bh på minst lika lång tid, det kliar lite i fingrarna på att testa och köpa nya bh:ar, men vill inte ens tänka på hur ont det hade gjort, så vi avvaktar och ser, har ingen aning om vilken storlek jag har, men min J-kupor känns tack och lov som ett minne blott :)

Dagen efter

Det gör betydligt mindre ont än jag trodde att de skulle göra. Vilket är skönt. Det sticker lite och det kliar under tejpen. Visst gör det ont. Det känns lite som om jag blivit överkörd av en buss. Och det stramar både här och där. Men det kommer bli bra detta. Det kommer bli så jävla bra! Om en vecka ska jag in till Malmö igen och ta bort förbanden, kolla så allt ser bra ut och kolla stygnen och så. Innan dess får jag inte duscha, då förbanden inte får bli blöta. Mysigt! Haha, men det kommer ju vara värt det, allting kommer vara värt det. Just nu saknar jag mest att ligga på mage då det är så jag alltid sover, men vi väntar liiiiite till med det ;) haha

Jag ska sätta mig och redigera lite bilder nu, och fundera lite på en ny design, lite vår får vi ju ha här på bloggen också. Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne. Kram på er! 

Opererad

Så, nu ligger jag äntligen hemma i min säng och ska strax sova. Jag är trött, just nu har jag rätt ont och jag kan nästan inte fatta att det faktiskt är gjort! Allt gick bra idag, läkarna och sjuksköterskorna var duktiga, engagerade och väldigt trevliga. Jag kunde inte blivit bättre behandlad.

Det slog mig återigen hur lyckligt lottad jag är. Jag är så tacksam för mina fina vänner, min familj och mina kollegor. Vilket stöd jag har fått idag från alla möjliga håll! Tänk vad mycket ett litet: "lycka till" kan göra, eller hur stärkande ett "det blir bra det här" är. Jag är så lyckligt lottad och jag tackar er från botten av mitt hjärta! Tack!