Ett år

Idag är det ett år sedan jag kom hem till Sverige. Efter ett år i USA var det dags att åka hem och min älskade Hivi mötte mig på med tårar i ögonen på stationen i Lund. Det var en otroligt omtumlande dag och väldigt överväldigande. Men jag var hemma, och helt vansinnigt lycklig över det.

Året som gått har varit lite omtumlande det också. Jag har varit mycket sjuk, magkatarr, infektion i överkroppen, bröstoperationen, öroninflammation och höftproblem. Det har sugit energi och dessa åkommor har kantats med förkylning efter förkylning. Jag har jobbat mycket och inte riktigt fått tid att hämta luft känner jag. Men jag är på väg upp till ytan, och denna gången med en livring så jag kan hålla mig flytande.

Jag har kommit otroligt långt med mig själv som människa. Jag har en lång bit kvar, men jag börjar hitta mig själv i de tusen spillror jag tidigare varit i. Jag har börjat gå till en psykolog och det är vettigare och mer givande än jag någonsin ens vågat hoppas på.

I april i år träffade jag Simon för första gången. Sen dess har han varit en del av mitt liv. Min första kärlek. Vad som än händer kommer han alltid vara det. Helgerna spenderas med honom, och veckorna spenderas med att längta till helgen.

Josefin, Emelie och Martin är tre personer som också kommit in i mitt liv sen jag kom hem från usa. Och jag är så tacksam att de blivit en del av min vardag och de skänker mig så mycket glädje. De ger mig så mycket utan att förvänta sig något tillbaka. Jag har inte känt dem speciellt länge, men jag kan inte tänka mig en framtid utan dem, de är helt underbara.

Mycket kan hända på ett år.Trots hinder på vägen och prövningar så är jag på rätt väg, starkare, vackrare och modigare än någonsin, mycket pga alla de fantastiska människorna som jag har i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam för er ♥

Goda vänners sällskap

Vaknade imorse, och det var segt att kliva ur sängen, men väl på fötter så kändes det ändå inte så dumt.

Dagen på jobb rullade på, regn, mycket barn och ett trasigt öra. Men trots förutsättningarna så gick det bra. Det är jobbigt när jag ska lyssna på någon/något och där är ljud i bakgrunden. Jag kan inte heller placera vart ljudet kommer ifrån alltid, men det ger sig nog, jag hoppas det. 

Efter att jag slutat tog jag en promenad bort till affären sen körde jag hem till Emelie. Vi började på maten och en liten stund senare kom Martin och josse. Trevligt sällskap, väldigt god mat, och hjärtliga skratt som värmer hela kroppen. Resten av denna veckan känns väldigt överkomlig efter en kväll som denna. 

Godnatt från oss :) 

Höst

hösten kom och löven föll. Vackert är det. 9 dagar kvar i Gärsnäs på fast anställning sen är det tillbaka i poolen och återigen dags för oregelbundna arbetstider och noll chans till planering. Men älskar man jobbet man gör så är det värt det.

Annars då, ja, bloggen har hamnat i skymundan, men jag saknar att skriva, så helt bortglömd är den inte. De senaste 10 dagarna har spenderats i Helsingborg. Förra söndagen fick jag besöka akuten då jag hade så ont i örat att jag låg på golvet och grät. Efter sammanlagt 3 besök på Helsingborgs sjukhus visar det sig att jag har öroninflammation och jag har gått med det så pass länge att jag lyckats spränga min trumhinna. Det är precis lika bekvämt som det låter. Så har haft sjukt ont, plus att jag mådde helt vansinnigt illa av penicillinet. Men det är bättre nu, örat är trasigt, hör knappt på det, och det susar en massa, men ska på återbesök i ystad om ett par veckor, och då blir det antagligen att göra ett hörseltest, så håll en liten tumme?

vackra underbara Helsingborg. 

En Siri 

(Simons mosters katt, som älskar vår nya säng)

en Drogba

(Simons föräldrars hund)

Och en Simon

(killen som stulit mitt hjärta) 

Sex månader

Idag är det ett halvår sen du ramlade in mitt liv. Du slog omkull mig fullständigt och jag är så tacksam för det. Du öppnade mina ögon för saker jag varken kunnat eller vågat se förut. Jag är så tacksam över att jag får kalla dig min, Mina dagar är tomma utan dig, jag är tom utan dig. Halv. Du är den där biten av mig som jag saknat hela mitt liv. Du läser mig som en öppen bok, och trots att det för stunden oftast gör mig frustrerad så är det en av orsakerna till att jag älskar dig som jag gör. Du ser hela mig, och det skrämmer dig inte. 

För 6 månader sen körde jag för att möta dig i Helsingborg för första gången. En stor stad som var främmande och skrämmande. Nu känns det mer hemma än någon annanstans. Hos dig är jag mer hemma än någon annanstans ♥