Ett år

Idag är det ett år sedan jag kom hem till Sverige. Efter ett år i USA var det dags att åka hem och min älskade Hivi mötte mig på med tårar i ögonen på stationen i Lund. Det var en otroligt omtumlande dag och väldigt överväldigande. Men jag var hemma, och helt vansinnigt lycklig över det.

Året som gått har varit lite omtumlande det också. Jag har varit mycket sjuk, magkatarr, infektion i överkroppen, bröstoperationen, öroninflammation och höftproblem. Det har sugit energi och dessa åkommor har kantats med förkylning efter förkylning. Jag har jobbat mycket och inte riktigt fått tid att hämta luft känner jag. Men jag är på väg upp till ytan, och denna gången med en livring så jag kan hålla mig flytande.

Jag har kommit otroligt långt med mig själv som människa. Jag har en lång bit kvar, men jag börjar hitta mig själv i de tusen spillror jag tidigare varit i. Jag har börjat gå till en psykolog och det är vettigare och mer givande än jag någonsin ens vågat hoppas på.

I april i år träffade jag Simon för första gången. Sen dess har han varit en del av mitt liv. Min första kärlek. Vad som än händer kommer han alltid vara det. Helgerna spenderas med honom, och veckorna spenderas med att längta till helgen.

Josefin, Emelie och Martin är tre personer som också kommit in i mitt liv sen jag kom hem från usa. Och jag är så tacksam att de blivit en del av min vardag och de skänker mig så mycket glädje. De ger mig så mycket utan att förvänta sig något tillbaka. Jag har inte känt dem speciellt länge, men jag kan inte tänka mig en framtid utan dem, de är helt underbara.

Mycket kan hända på ett år.Trots hinder på vägen och prövningar så är jag på rätt väg, starkare, vackrare och modigare än någonsin, mycket pga alla de fantastiska människorna som jag har i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam för er ♥