Nu var det ett tag sen jag skrev igen, jag som hade kommit igång så bra. Men nu åker jag sällan buss, och det var då jag tog mig tiden att skriva. Men idag vaknade jag förkyld och bestämde mig för att unna mig en bussresa till jobbet. Simon har precis varit sjuk, så han har antagligen smittat mig, men svårt att låta bli när man bor ihop. Och på tal om det: igår var det ett år sedan vi blev sambos. Hur galet är inte det? Detta året har gått så jävla fort, och jag älskar Simon mer än någonsin. Att bo med honom är så enkelt, okonstlat och självklart. Jag har sagt det förut, men säger det igen för det är så sant: med Simon är vardagarna en lyx. Och det är fantastisk att känna så :)
Min älskade familj ❤️
