En omtumlande helg

Det gjorde för ont för att kunna vara rätt. Smärtan höll på att ta ihjäl mig. Vi insåg båda vad vi höll på att förlora, och det gjorde helt enkelt för ont. Det bra väger över det som fattas. Så nu är det hard work och massor med kärlek. 

Vi tänker kämpa för det här. Vi tänker kämpa för oss ❤️

Ett avslutat kapitel

Det gör så jävla ont. Det gör ont på ett sätt jag aldrig upplevt innan. Smärtan väller över och tårarna tar aldrig slut. 

Han finns i allt, alla serier vi sätt ihop, alla låtar som jag lyssnat på de senaste 2 åren. Alla möbler, i katterna och i allt. Han finns i mig. Han är hemma och han är Helsingborg. Det kommer dröja länge innan de sakerna blir bara mina. 

Ögonen är svullna på den nivån att jag knappt kan öppna dem, läpparna är torra av salta tårar och hjärtat är i tusen bitar. 

Det är ett gemensamt beslut, men det gör så fruktansvärt ont. Det är en sorg så tung att jag inte vet hur jag ska klara av att stå upp och gå vidare. 

Kärleken, jag hatar dig. 

Paus

Jag lever mitt liv på paus. I halvfart. Jag sökte till två skolor i år. En i Eslöv och en i Halmstad. Efter intervjuerna var jag stolt, otroligt nöjd med min insats och dumt nog hoppfull. Något jag borde lärt mig by now är att inte hoppas, det gör ont då. 

Jag kom inte in, och kommer med största sannolikhet inte göra det heller. 

Så jag återgår till samma jobb, samma liv. Och jag är trött på det. Jag vill ha en utbildning jag kan göra något med. Få ett fast jobb och utvecklas. 

Jag ska nå dit en dag. Jag får bara pausa ett tag till. Ta en dag i taget. Jag tänker låta mig vara nere, sluta hålla masken. Det suger att jag inte kom in på någon av skolorna, fan vad jag förtjänade min plats. 

Jaja, behövde bara skriva av mig. Saknar det. Det finns en chans att det kommer bli lite tätare uppdateringar här, varför inte liksom.