Vi fick en tid på måndag kväll och efter ultraljud och undersökningar insåg de att de måste öppna honom igen. Göra rent och sätta dränage. Så Simons moster Anki (tack tack tack) hämtade mig och Svante på tisdag morgon och sen körde hon mig hem igen då jag hade feber. Vid 14.30 kunde vi hämta honom, och han var pigg, pratsam och läckte. Det sipprar konstant var och sårvätska ur hans drän, så jag har klätt in soffa och säng i handdukar och lakan. Men han är sig själv igen. Envisas med att sova på min kudde, så jag vaknar av att han skrapar tratten mot mitt ansikte flera gånger per natt. Han går med ut i köket i hopp om att få mat varje gång och han är så kelen att han knappt vet vart han ska ta vägen.
Älskade fina katt. Jag är tacksam att han är på bättringsvägen. Nu ska dränen sitta tills måndag, då åker Simon in med honom så de kan plocka bort dem. Sen om två veckor ska stygnen tas. Fram tills dess är det tvätt och fix två gånger om dagen. Såret får inte läka, låter knasigt, men då stängs det, och varet blir instängt och det leder till en ny infektion. Utan det måste läka inifrån först, så eventuella sårskorpor ska pillas bort och sen ska det tvättas.
Jag har redan bokat in en natt hos Daniel när detta är över. Behöver en paus ifrån livet som husmor och kattmamma. Att bara få vara My ett dygn tillsammans med my person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar