PMS

PMS
Tre bokstäver, inte så stora för många, långt ifrån betydelsefullt för andra och för en del är det en förklaring på deras helvete.

Jag lider av PMS. Två gånger i månaden brakar helvetet lös, en ond demon tar över min kropp och mina känslor blir förstora. Jag blir arg, och jag är aldrig arg. Jag blir ledsen och fylls med sån ångest att jag vill slita hjärtat ur kroppen för att slippa känna vad jag känner.

Det börjar med att jag blir snäsig, kort i tonen och dryg. Provocerande. Simon har börjat känna igen tecknen tidigt, och äntligen jag också. Det kommer krypande, långsamt, och det börjar göra ont i magen. Ångesten samlar ihop sig där tills det gör fysiskt ont. Oftast slutar det med att jag gråter, och Simon låter mig, varenda gång. Jag kan säga dumma saker, tänka knasiga tankar och hata honom i stunder av ilska, men jag får alltid hans famn att gråta i. Har tryggheten där, och han håller ihop mig när det känns som om jag ska gå i sönder.

Alla gånger går det inte så bra, vissa gånger tar ångesten över och jag gråter tills jag inte får luft längre, tills andan går ur mig. Dessa gånger har jag också Simon vid min sida, men här håller han lite mer avstånd och påminner mig om att andas. Jag får ångestattacker, och när jag lugnat mig (ofta tack vare Simon) så gråter jag ut i hans famn och somnar med hans hand i min.

PMS är på riktigt, det är ingenting man ska använda som en ursäkt, men det är riktigt. Mina känslor blir förstora och jag kan inte hantera dem. Men nu har jag fått hjälp. Jag ska ta en antideppresiv tablett om dagen och det ska hjälpa. Dessvärre tar det ett par veckor innan de har någon effekt, och man kan få kraftig ångest under dessa veckorna, men kan det hjälpa mig i det långa loppet, så är det så värt det.

Jag kände mig som ett misslyckande när jag fick ordinerat tabletterna. Som om där var ännu ett fel på mig. Men efter ett samtal med min kloka mamma så kändes det bättre. Hon sa enkelt och lätt: om du hade haft hjärtfel, och behövt medicin för det, hade du känt dig som ett misslyckande då också?

Och självklart inte, och jag tänker inte göra det nu heller. Jag har PMS. Jag har ett problem och har hittat en behandling till det problemet. Jag tänker må bra, oavsett vad andra tycker nu, och vad jag tyckt tidigare. Nu får vi bara hoppas att det funkar :)