Det känns som om det varit en dröm.
Något som man inte riktigt kan ta på, och inte riktigt kännas vid.
Vackra, fina minnen. Promenader, stunder på stranden, i skogen och
hemma. Ett leende, en blick, ett skratt. Något stort som blev så
litet. Något så betydelsefullt som blev så tomt. Helt ödsligt.
Som en dröm, någon som egentligen aldrig fanns, bara tron på det.
Men som med alla drömmar, så kommer
minnena av denna dröm också blekna. En dag kommer man ha glömt, en
dag kommer det inte känns längre. En dag kommer man att få kämpa
för att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar