En onsdag i mitten av Maj

Dagarna rullar på. Jag har jobbat varje dag denna veckan. Hur härligt som helst! Mamma är på semester i en vecka och jag njuter av att vara ensam hemma. Det är sällan jag är det, och har sällan varit det genom hela mitt liv så det känns nästan lyxigt. Jag tvättar när jag vill, diskar när jag vill, dammsuger när jag tycker att det behövs. Besticken är sorterade i diskmaskinen, (kommer gå skitfort att tömma) all tvätten hänger på torksträcket. Lampan i fönstret i köket är tänd konstant. Grytorna står på vasken och torka efter att de är diskade. Gärna över natten. Lite måste jag få jävlas mamma ;) 

Jag älskar min mamma. Det är inget snack om saken. Men att bo ihop har aldrig riktigt varit vår grej. Vi var som tajtast när jag var i USA. Då var hon verkligen en bästa vän utöver att vara en mamma. Och nu också, hon har varit iväg i knappt 4 dagar och jag saknar henne massvis. Jag vill inte att hon ska komma hem ännu, hon kan stanna en vecka till om hon vill. Men att sakna någon kan verkligen vara bra. Och det kan stärka en relation som inget annat.

Men saknad kan göra ont också, och vara riktigt jobbigt. När en relation har en stark grund, en trygghet så är det bra att sakna och det känns ofta ganska okej någonstans. I en ny relation känns det inte alls lika okej, då är det visst jobbigt. Jag lärde mig under mitt år i USA att saknad kan göra fysiskt ont, jag lärde mig precis hur jävla jobbigt saknad kan vara. Men jag vet sen länge att smärta stärker mig. Så det blir bra tillslut. Det blir det alltid.