2013 Juni - December

Juni:

Spenderade mer eller mindre all ledig tid med antingen Alina eller Signe. De gav mig så mycket styrka, och vi har så kul ihop. Det var otroligt stärkande att ha vänner som var i samma sits som en själv. Det blev varmt, och det blev varmt fort. Fuktig värme och moln. Inte precis mitt favoritväder. Jag beslutade mig för att allt det jag varit med om i mitt liv skulle få en mening. Jag och Alina passade hennes självmordsbenägna värdbarn en natt och jag insåg att det är här mitt kall är. Jag ska på ett sätt eller ett annat hjälpa människor som är i samma situation som jag varit. Amanda kom tillbaka till USA för att spendera 5 veckor med oss.

Juli:

Vi spenderade hela Juli vid sommarstugan. Det var helt fantastiskt. Sol, bad, vattenskoter, simma, bio, glada barn och jag mådde skitbra. Jag fotade massvis, njöt av livet och det var skönt att ha Amanda där. En som var jämnårig som man kunde snacka med. Jag spenderade mycket tid själv också, men på ett bra sätt. När jag var ledig tog jag mig tid till att gå ner till vattnet för att bara vara. Ingenting är för mig så underbart som sjöar, hav och liknande. Gick igenom mycket i huvudet, och blev tryggare och tryggare i mig själv som person.

Augusti:

Att åka från sommarstugan var jobbigt, Alina hade åkt hem, och Signe hade inte lång tid kvar i USA hon heller, så snart skulle jag vara ”ensam” kvar. Vi hann dock inte mycket mer än landa i Madison innan vi åkte upp till stugan igen för en weekend. Vi hade avskedsfest för Ezanda. Bada i hennes pool och njöt av att det var sommar. Jag, Signe och fyra andra tjejer åkte till USAs största vattenpark. Tyvärr var det lite kallt, men det var riktigt roligt, och jag åkte en av världens sjukaste vattenrutschkanor. Träffade en svensk tjej som heter Irma. Vi var ute och åt och så var vi och spelade väldigt amerikansk minigolf.

September:

Mitt år i USA började leda mot sitt slut. Jag hittade mig själv mer och mer, och insåg mer och mer hur stark

och modig jag faktiskt är. Det var helt vansinnigt varmt, kvavt och varmt. Vi åkte till en äppelfarm och plockade äpple och jag gjorde äppelkräm, äppelpaj och äppelmos som aldrig förr. Dagarna gick verkligen fort, och jag snackade med Daniel nästan varje dag, vi hade en väldig massa att planera. Ju närmare hemkomst jag kom, ju mer växte hemlängtan. Och jag var så otroligt förväntansfull inför min och Daniels resa. Jag åkte till Chicago helt själv. Kände mig modig och det var en helt fantastisk dag, jag är inte så tokig att spendera tid med trots allt ;)

Oktober:

Och så kom Oktober. Månaden med stort M. De flesta visste dock inte att det var denna månaden jag

skulle komma hem. Den 7:e November sa jag till nästan alla, på det viset visste de inte när jag skulle komma hem och jag kunde överraska dem. Vilken månad detta var. Vi upplevde mer än vad de flesta gör på en hel livstid. Varje dag var ett äventyr. Oktober 2013 var nog den häftigaste månaden i mitt liv. Den 8 oktober kunde jag pricka av ”jobba som au-pair” från min bucket-list, och det var bara början på saker att pricka av den månaden. Det följdes ganska raskt av: Grand Canyon, Las Vegas, San Francisco, roadtrip igenom USA. Hoppa fallskärm mm. Det tog liksom aldrig slut. Och sen hemresan. Känslan när jag ser min Hivi på Lunds central. Hon har aldrig varit så vacker, och jag har aldrig känt mig så lättad.

November:

Att komma hem var minst sagt omtumlande. Jag for runt till allt och alla och ville ta igen allt jag missat på hela året, helst på en kvart. Jag ville ha ett jobb, börja plugga och fixa i ordning mitt rum innan jag ens hade hunnit packa upp min väska och det resulterade i en dag på akuten och magkatarr. Jag träffade Emilia för första gången, hon hade precis fyllt ett år, sist jag ”träffade” henne låt hon i magen. Jag spenderade så mycket tid som möjligt med Sixten och Felix och fick tillslut inse att det var dags att sakna ner, det gick inte att komma hem och ge 100 i allt.

December: December har varit överväldigande. Det känns som ett slut. Det är ju ett slut, men det känns som ett avslut, och det är det ju inte. Om något så är det en ny början. För första gången på jag vet inte hur länge ska jag börja ett nytt år där alla planer inte ska leda till ett år i USA. Utan det ska leda mot framtiden. Under detta året har jag verkligen insett hur fina vänner jag har. Och jag är så tacksam för er. Jag har lärt mig otroligt mycket, framförallt om mig själv. Jag har blivit väldigt stark som person och jag känner mig redo för 2014, nästan i alla fall...