Fallskärm

Ända sen innan jag åkte till USA har jag sagt att jag ska hoppa fallskärm. Det var lite som ett mål, något jag skulle göra. Och på touren så erbjöd de fallskärmshoppning för ca 1300 kr, och det såg jag som världens möjlighet.

Jag frågade Rebecca, och hon var på direkt. Daniel tänkte inte göra det, han var ganska så säker på att han inte skulle göra det, meeeeeeeen vem hoppade först om inte Daniel ;) Haha!

Det var så häftig, de som gjort det vet att det inte finns ord för det. Det är helt otroligt, du bara kastar dig ut ur ett flygplan fyra kilometer upp i luften. Rakt ut, och personen du just mött, personen som sitter fastspänd på din rygg är din ända säkerhetslina. Ditt liv hänger till stor del i hans händer. Innan vi gick ut till planet var jag nervös, tanken: tänk om. Spann runt i mitt huvud, men från det att vi satte oss i planet blev jag lugn. Förväntansfull men lugn. Sen öppnades dörren och det var Daniels tur att hoppa, då fick jag lite minipanik. Tänk om något händer med Daniel? Vad har jag gjort, vad ska jag säga till hans föräldrar? De kommer skjuta mig om något händer med Daniel, det var ju min ide. Men när jag såg han sväva utanför, och när det sen var min tur, så släppte allt, och man bara föll.

Allting gick bra, det gjorde sjukt ont när man faller rakt ner, det var så kallt i ansiktet att det gjorde ont, men när de drar i snöret och fallskärmen flyger upp, då, då är det helt magiskt. Du bara flyter runt högt uppe i himlen. Inte ett problem i världen, helt tyst och helt magiskt.

Gör det om ni inte gjort det, det är helt fantastiskt !