Min fina lilla mamma

Pratade med mamma på skype häromdagen. Nämnde då att jag saknar en kram. En kram från någon man älskar, och som man vet älskar en tillbaka. När ens mamma eller pappa kramar en och hela omfamningen är fylld med trygghet och kärlek. Min Hivi är också en jävel på att kramas. Men en kram saknar jag verkligen.

Idag när jag kollade postlådan så låg där ett kort till mig, från min fina lilla mamma. Och i kortet stod det: Ville bara skicka en kram. Det funkar ju inte riktigt så mamma, haha, men det gjorde verkligen mig dag. Det är de små sakerna som gör det. Att ett litet kort kan göra så mycket.

Har hört från en hel del nära och kära: "Men nu är det inte lång tid kvar, det måste ju kännas skönt." Och jag beskrev det för mamma såhär:

Ni vet känslan när man sitter i bilen på väg hem, och man är kissnödig, riktigt kissnödig, och desto närmre hem man kommer desto värre blir det, tills det tillslut gör ont. När man kommit så långt att det är dags att öppna ytterdörren så känns det som att du ska spricka. Så känns det, fast i hjärtat. Det gör mer och mer ont. Så jag tänker inte på det, tar en dag i taget, tänker eller planerar inte längre än till min och Daniels resa, allt annat efter det får komma som det kommer, det gör helt enkelt för ont.

Tack mamma, älskade fina mamma. Jag älskar dig helt vansinnigt mycket ♥