Efter en lång dag är vi nu tillbaka i Madison. Det tar förvånansvärt mycket på krafterna att bara sitta i en bil och göra ingenting. Jag har haft det jättemysigt i stugan, det roligaste på hela "semestern" var att köra snöskoter. Det var hur kul som helst, och vi ska antagligen upp till stugan igen i Februari, så då ska jag nog köra lite till,får ju köra lite för dig också pappa ;)Nu gäller det att komma tillbaka in i vardagen, och komma in i en bra rutin igen. Det är ju alltid lite skillnad när man inte är hemma. Är det fint väder imorgon så blir det en tur till Zoo, det är ett tag sen vi var där, och de ska tydligen ha skaffat ett nytt lejon, en ny hona, då den förra honan dog förra året.
Min "värdmorfar" är psykolog, och jobbar framför allt med hypnos. Jag är som många vet mörkrädd, och vill jobba med det. Så jag frågade om han ville hjälpa mig, så vi provade, och det funkade ganska bra. Jag är inte mindre mörkrädd, inte vad jag vet i alla fall, men det är ett steg på vägen. Jag trodde inte själv på det, men när jag satt där, och han pratade med mig, och jag vid ett tillfälle brast i tårar, då började jag tro. Helt spontant och utan förvarning så blev jag otroligt ledsen och började störtgråta, kunde inte kontrollera det alls. Läskig känsla, men ganska coolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar