Ännu en måndag

Just nu sitter jag i sängen och lyssnar på Melissa Horn. Jag uppskattar svensk musik lite extra just nu. Fast att jag trivs väldigt bra och det känns som om jag böjar få koll på läget, så saknar jag lite idag. Jag saknar min mamma och min katt. Jag saknar bristen på trafik hemma, jag saknar att kunna gå in till Emma en stund på kvällen för att slå ihjäl lite tid. Jag saknar barnen på dagis, personalen på dagis. Jag saknar kvällarna, framför tvn, tillsammans med mamma. Jag saknar att kunna skicka ett sms till Hivi eller Asse mest för att jag har tråkigt. Jag saknar min plattång (den jag köpte är kass) och jag saknar gården hemma, man behövde mer eller bara sticka ut nosen och så var där ett bekant ansikte och någon att prata med.

Ja, just nu känns det jobbigt, när man får tid att känna efter och reflektera. Men samtidigt så tänker jag på allt som jag redan lärt mig, allt som jag faktiskt åstadkommit. Jag åkte helt själv till ett helt främmande land, jag lämnade allt, all trygghet och allt "bekant". Har aldrig sett mig själv som något bra, aldrig varit smartast, snyggast eller roligast, men fy fan vad bra jag är, fan vad modig jag är. Jag hade en dröm, ett mål som jag ville uppfylla, och jag gjorde det?!

Tillåter mig själv att tänka på hur mycket jag faktiskt åstadkommit de senaste åren. Jag tog studenten med bra betyg, jag tog körkort, jag hittade ett jobb som jag tyckte väldigt mycket om och där jag var uppskattad, jag gick från att leva på existensminimum till att försörja mig själv, jag gick ner över 50 kg, jag kämpade som en tok för att få rätt på alla papper för att kunna åka som au-pair och jag gav inte upp.

Detta inlägg gick från att vara ett "jag saknar inlägg" till ett "fan vad jag är bra inlägg", förlåt för det, men det är så mycket känslor som flyger runt just nu.

Nu ska jag sova, vi hörs !