Så, nu mår jag bättre. Jag både känner mig och är starkare. Och det jag lider av mest just nu är fortfarande inte operationen i sig utan biverkningar av den. Fyra påsar blod fick jag, fördelat på två dagar. Jag är känslig för allt vad blod och nålar heter så jag stängde av mentalt en stund. Men vilken skillnad det gjorde, från att inte kunna sitta upp i sängen utan att må illa till att både kunna stå och gå själv. Dagarna rullar på, känner mig modig och stark men sen vid kvällen har jag en dipp där jag känner mig mest liten och vill krypa upp i en famn och bli klappad på. Sköterskorna här är helt fantastiska, de stöttar, tröstar och tar hand om mig på bästa sätt, och igår tvättade de mitt hår också. Värdigheten börjar komma tillbaka lite, jag kämpar på. Och myser av julstämningen i dagrummet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar