Slagen

Sitter just nu på ett café i Simrishamn. Har ätit lite lunch och försökt smälta mötet i Ystad. Min plan slogs i spillror, verkligheten gav mig en örfil och jag vill lägga mig i fosterställning i ett hörn någonstans. Som världens bästa Daniel skrev: det var inte meant to be. Nä, och det tillhör ju min tro, allt händer för en anledning. Det har jag alltid trott. Allting händer för en anledning, hade jag inte trott på det hade jag gått under.

Vad nästa steg i livet blir vet jag inte. Å andra sidan är där ingen stress heller. Jag vet inte vad framtiden har att erbjuda, jag får ta det en dag i taget, annars orkar jag inte. Det blir bra tillslut, det blir det alltid!