Snö

Ida har varit en helt underbar dag. Vädret har varit hur fint som helst, hela detta stället är helt magiskt, och jag känner verkligen att jag har kommit till rätt familj. Jag passar liksom in, jag känner mig som den där pusselbiten som inte riktigt passar, man får kämpa lite extra, men när biten väl kommit på plats så sitter den verkligen där, och man vet att det är rätt. 

Min värdmormor är en sko-tokig virrig konstnär som är så mån om alla att hon tappar bort sig själv. Och min värdmorfar älskar allt som har med foto och film att göra, och han är så nyfiken på mig, och mitt liv, var jag kommer ifrån och varför jag är som jag är. Och min värdmamma är så otroligt intressant, hon vill inget hellre än att ta hand om sina pojkar, hon är så fylld av kärlek till dem att hon nästan spricker. Men hennes verklighet är att hon har 4 jobb bara för att överleva, hon jobbar mer eller mindre varje minut. Hon pratar 3 språk flytande och fast att hon är så upptagen, så tar hon sig tid att hjälpa mig med allt jag ber om, stöttar mig när jag har det jobbigt och tar sig tid att ge mig beröm och visa tacksamhet. 

Det ordnar sig alltid, är de inte så de brukar säga? 

För att återgå till rubriken, idag var det 15 grader varmt, jag var ute i min skinnjacka och var nästan lite för varm. Det var bara några timmar sen, och nu är marken täckt med snö. Min värdmamma sa att de brukar säga så här: 

"Så du gillar inte vädret?"

"Vänta ett par minuter"