Okej

Idag har jag inte gjort något vettigt alls, och jag behövde verkligen en dag som denna. Är fortfarande ovanligt trött, men alla (andra au-pairer, min LCC och min värdmamma) säger att det är fullt normalt, det är fortfarande så mycket nya intryck som kroppen bearbetar, och de tar på krafterna.

Jag vill ägna lite tid till attförtydliga att jag mår bra, och att jag trivs här. Folk har hört av sig, lite smått oroliga om att jag har hemlängtan och så. Jag använder min blogg som en dagbok, det är min chans att ventilera, och få uttrycka mina känslor. Jag kan läsa ett inlägg jag skrev dagen innan och komma på mig själv med att tänka: ja, just det.

 Jag bara skriver, ventilerar utan att lägga speciellt mycket tanke bakom det, för det jag skriver, det är till mig själv, för att jag själv ska kunna kolla tillbaka och minnas. Jag tycker att det är jätteroligt att fler och fler har börjat läsa min blogg, men kom ihåg att det jag skriver är vad jag känner precis då, i den stunden, och om man frågar mig dagen efter så kanske jag känner något helt annat. 

Jag trivs här, jag känner verkligen att jag har gjort rätt val, jag känner mig modig, stark och självständig. Men det är okej att sakna, jag har trots allt åkt nästan 700 mil ifrån allting och alla jag älskar. Så ta det inte så hårt om jag skriver att jag längtar hem eller att jag är ledsen, allt bra jag lärt mig, allt nytt och spännande jag får uppleva varje dag, väger över det, och den dagen det inte väger över det längre, tja, då får ni reda på det. 

Klockan är snart midnatt här, John Blund väntar runt hörnet, så nu säger jag godnatt