Fick hem årsboken nyss. Fylld med bilder från de tre åren jag spenderat på Hvilan. Efter att ha kollat i den började jag må lite dåligt, tänkte först att det var för att jag åt för fort, sen tänkte jag, jag kanske har suttit fel. Men nu insåg jag att jag har ont i hjärtat. En fysisk värk som gör obegripligt ont.
Aldrig mer kommer jag sitta uppe till 3 på natten med några av de bästa personerna som finns, och bara vara. Vara nöjd med att bara vara. Aldrig mer kommer jag känna att det är okej att åka till skolan, med vetskapen om att jag kommer träffa några av mina bästa vänner. Aldrig mer kommer jag skratta så mycket att jag förstör en hel lektion. Aldrig mer kommer jag känna sådant förtroende för en främling som jag gjorde när jag började på Hvilan.
Framförallt personerna på internatet blev min familj... Nu kan jag inte skriva mer, för jag ser inte texten genom tårarna, men fan.
Jag älskar er, ni vet vem ni är ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar