November

 Och så sprang tiden iväg igen. Det är en märklig tid i livet just nu med allt som pågår. Men lägenheten är klar, och den är så fin. Vi trivs båda två bättre här än vi gjort någon annanstans. Vi har fått nya golv i vissa rum och nya tapeter i andra. Allt är uppackat och jag har till och med julpyntat. Vi vet ju inte när lillan kommer, och jag kände att jag ville ha det klart. Det blev så mysigt. 

Jag har gått i karantän nu, om en vecka är det BF, så nu vill vi inte ta några risker. 2020 är ett märkligt år att både vara gravid men även föda barn. Restriktionerna ändras hela tiden och jag bara hoppas att Simon får vara med på förlossningen. 

Det har varit en otroligt prövande tid för honom, allt från att inte trivas på landet, till flytt, byte av jobb, inte få vara med på ultraljud osv och den 20 oktober förlorande han plötsligt sin lillebror och hela hans värld rasade. Så det har varit begravning (som var otroligt vacker) och så mycket sorg att spänningen inför vad som komma skall inte fått plats. Han håller ihop nu, men det är inte mer än precis. Han går på någon form av sparläge och bara är. Det är så smärtsamt att se, jag gör vad jag kan, men denna smärtan kan jag inte läka eller ta bort, den får ha sin tid.

Dagarna går långsamt nu, börjar bli aningen rastlös, men annat blir det snart antar jag. Mår förvånadsvärt bra i kroppen och känner mig relativt pigg. Sover bra, äter massor. Det känns som om kroppen laddar upp. På fredag är det BM besök i Lund, och världens finaste Hanna kör mig. Jag är så otroligt tacksam för henne, helvete vad hon ställt upp och ställer upp. Världens finaste vän. 

Oktober

 Och så var det redan oktober, om mindre än en månad är det vår dotters födelsemånad. Det går inte riktigt att ta in. Vi kämpar på hon och jag. Igårkväll hittade hon mina revben och det kändes minsann. Men jag är glad så länge jag känner henne, inget lugnar mig som det. Hon är ju lite för liten så om en vecka har jag ett ultraljud till för att se till så att hon växer som hon ska. Lillpluttan.

Vi var på Ullared i fredags och fick köpt massor med saker man kan tänkas behöva, och ändå känns det som om vi har lika mycket kvar. Det är så mycket man ska tänka på. 

Hur mår jag då? Jo, extremt glad över att min gravidpenning blev godkänd, jag tror faktiskt att jag hade kraschat annars. Det blev förmycket på alla sätt och vis. Och nu ska jag till Lund för doktorsbesök en gång i veckan i 3 veckor också, allt sådant blir så mycket smidigare om man inte behöver planera det omkring jobb. Foglossningen hänger med, RLS:en lika så. Tröttheten slog till igår och jag är lika trött idag. Simon får ta katterna i helgen så jag får sova ut ordentligt. Simon har fått nya tider och Svante har inte riktigt anpassat sig till dem ännu.

Idag ska jag träffa Julia, imorgon ska jag till Lund och sen torsdag och fredag blir det lite fix här hemma. Ska börja tvätta upp litens kläder och sängkläder osv. Det är så galet att hon snart är här! 

Sömn

 Har sovit så dåligt sen i fredags ungefär. Inatt sov jag ingenting, somnade vid 06 och sov till 09 ungefär. Var helt förstörd i förmiddags men nu är jag knappt ens trött. Suck. Har hört att det är vanligt med en sådan period under graviditeten, som om kroppen övar på sömnbrist... tycker snarare den borde sova vad den kan nu, men men. Jag har dessutom väldigt ont i kroppen, allt är liksom ömt, misstänker att jag är inne i ett skov (fibromyalgi) och hoppas att det lättar. Skulle helst av allt bara vilja lägga mig i en bassäng med varmt vatten för att avlasta allt. Kanske blir något att lägga in i schemat efter flytt till Helsingborg. 

Annars då? Jobbar heldag imorgon, 10-22:15, får se hur det går, sen har jag 14:30-22:15 på fredag och efter det är det färdigjobbat. Ska till tandläkaren på fredagmorgon med, ska laga min framtand som har varit sönder lite för länge, men jag har i ärlighetens namn inte haft ork bara. Förhoppningvis håller den fram tills bebis kommer åtminstone. Målet är att sätta en krona, men det är dyrt och inte något som hamnar på priolistan just nu tyvärr. 

Nu ska jag lägga undan mobilen, leta upp och tvinga en katt eller två att mysa med mig och försöka koppla av, vet att kroppen behöver sova, speciellt efter bristen på sömn inatt. 

Dröm sött! 

En sista söndagkväll

 Efter diskussioner fram och tillbaka och planering hit och dit kom vi i helgen fram till att jag och katterna flyttar upp till Helsingborg om en vecka. Jag ska ansöka och försöka få gravidpenning så snart som möjligt och förhoppningvis går det igenom. Gör det inte det får det lösa sig ändå. För detta är inte hållbart. Jag sover på en bäddsoffa som sett sina bästa dar, huset är mer eller mindre tomt, vi har båda ett ben på varje ställe och ingen av oss mår bra som det är just nu. Det är så mycket stress för psyket med allt som hänger över oss. Så från och med söndag bor vi äntligen ihop igen och det ska bli så otroligt skönt. Jag trodde jag skulle orka mer, men jag är mänsklig jag med, och jag måste lyssna in både psyket och kroppen, inte bara för min skull. Så håll tummarna att gravidpenningen blir godkänd ! 

Helgen har gått snabbt. Simon kom i fredagskväll. Igår var han hos frisören, jag och handlade, han och tränade och sen var vi på tippen och kastade saker. Vi sorterade lite och sen hängde vi inne hos mamma och Kent och mamma lagade sin paradrätt, pannbiff med löksås och potatis. Mums. Simon och Kent åt så de storknade och sen kollades det fotboll resten av kvällen. Jag har sovit ganska dåligt sista tiden, så jag gick och lade mig ganska tidigt, men lyckades tyvärr inte somna så snabbt som jag velat. Men att vakna upp med Simon vid min sida, Juni i lådan bredvid sängen och Svante i fotändan var magiskt. Hela familjen samlad. 

Nu ska jag försöka sova så veckan kan dra igång. På fredag kommer Simon hit igen, på lördag blir det packning och rensning av det sista och sen på söndag går sista flyttlasset. Heja heja! 

Äntligen Fredag

 Då jag jobbar mycket helger är fredagen egentligen inte min ”heliga dag” som hos många andra, men just nu är helgerna väldigt heliga för idag får jag äntligen träffa Simon. Det är över 1 vecka sen sist men idag kommer han äntligen hit. Han jobbar sent så han kommer först ikväll, men inatt får jag somna till ljudet av hans hjärta, och det är det bästa jag vet. Som jag längtar! 

Det gick bra med Svante igår, så glad att jag körde dit fast att ögat började se bättre ut för där var lite kvar som vi nog kan hjälpa med medicin. Han fick två sprutor och skötte sig exemplariskt. Han fick beröm både för vilken vacker katt han var, men också för hur snäll han är. Bästa Svanten <3 Bilresan var en pers som vanligt, men tack och lov var det bara till Ystad denna gången, snart ska det ju köras hela vägen till Helsingborg och det drar jag mig redan för.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen ska jag sortera lite saker, baka inne hos mamma och i eftermiddag ska jag hälsa på på förskolan där jag jobbar. Har en sak jag behöver lämna och jag saknar barnen. Ska gå igenom lite inför mammapenning osv med chefen också, vilken vetenskap det är med det. Hoppas jag får rätt på det. 

Ha en fin dag! 

Redo för landning

 Åh vad jag vill ha allt med flytt och renovering klar. Lägenheten i Helsingborg ska renoveras i alla rum utom badrummen. Golv i vissa rum och väggarna i vissa, i bebisrummet både och. Så vill ha det gjort så snart som möjligt. Det bästa hade ju varit om det var gjort innan jag och katterna flyttade upp, men det är lite väl önsketänkande från min sida. 

Var hos sjukgymnasten idag, bekräftad foglossning. Köpte ett foglossningsbälte så får vi se om det kan hjälpa. Gick och handlade efter och köpte lite tyngre saker, och när jag kom till bilen hade jag svinont. Så vi får se hur mycket nytta det gör. 

Haft en jättefin kväll på jobbet, ska jobba imorgon kväll också sen är jag ledig fram tills måndag. Vill bara ha hit Simon nu! 

Imorgon blir det en tur till ystad på morgonen, ska kolla Svantes öga. Det ser fint ut i själva ögat men han har ett sår precis bredvid så vill bara dubbelkolla. 

Sen får vi se vad jag hittar på på fredag. Kanske bakar jag något av äpplena på vårt fantastiska träd utanför. Ska städa lite i alla fall, eller mest plocka undan, dammsuga ska jag undvika så mycket jag kan pga fogarna. Har lite jag ska rensa också för vi ska lasta Simons bil full på söndag när han kör upp. 

Nu måste jag sova, ska upp 7:30 och det var samma igår, sen kväll och tidigt morgon idag. 

Natti! 

Vart gömmer du dig?

 Jag är gravid i vecka 30. Om max 12 veckor är bebis här. Det har varit en otroligt lång graviditet, men nu känns det för första gången som om det inte är så lång tid kvar. Jag mår okej nu, lite trött, problem med RLS och foglossning, men det är hanterbart. Ska till sjukgymnasten på onsdag och se om de kan hjälpa mig med foglossningen på något sätt. 

Början av graviditeten var en mardröm. Vi fick reda på det på en tisdag, på fredagen började jag må lite illa, och sen eskalerade det till något som jag knappt trodde att jag skulle ta mig levande ur. Jag mådde illa, konstant, dygnet runt, i 11 veckor. Det går inte att förstå om man inte varit i det, och knappt ens då. Jag kunde inte läsa, knappt mobila, serier kunde jag ha igång, men fokuset var inte där för jag ville bara kräkas. Jag låg mest och stirrade i taket, och ulkade. Jag kan ju inte kräkas då jag är gbp opererad. Ett par gånger gjorde jag det ändå för maten hade inte hunnit bli mer än precis svald innan den kom upp igen. Allting var en enorm ansträngning. Jag fick duscha med kräkapann, åka bil med kräkspann (jag mådde för illa för att köra själv) och så fort jag hade gjort minsta lilla grej fick jag vila. Usch. Det var 11 veckor som kändes som 11 månader. Men det släppte, över en dag var det mesta borta, tack och lov. Men graviditeten har varit lång och omtumlande. Syns gör den inte heller. Är i 7:e månaden och man ser ju för fan knappt att jag är gravid... men tro mig, det känns desto mer :’) 

nu ska jag sova, godnatt på er! 

Tillbaka hemma

 Att Svante försvann höll på att ta knäcken på mig, fullständigt. Simon hörde det på mig, och han, ihop med mamma övertalade mig att åka till Helsingborg. Jag höll på att bli knäpp. Jag gick över fält sent på kvällen, var Tommarp runt tidig morgon och sen kväll. Gravid i 7:e månaden och med foglossning. Och jag bara grät. Grät och grät och grät. Så jag körde upp, fick annat att tänka på, träffade bästa vänner, fina familjemedlemmar och fixade i lägenheten. Lagade matlådor till sambon, tvättade och bara var. Fick ligga på Simons bröst om kvällarna innan jag somnade. Det blev en räddning. Jag slapp drunkna och klarade med nöd och näppe av att hålla mig flytande. Ovissheten var precis som vanligt det värsta. Men så i torsdags eftermiddag skickar mamma en bild och ett sms ”Han är Himma!” Så efter lite kvällsmat satte jag mig i bilen och körde tvärs över Skåne, hem till Svante och där var han, kelen, hungrig och precis lika vansinnigt söt som vanligt. Älskade katt. Juni, som var med i Helsingborg, skötte bilresan exemplariskt och fick åka med tillbaka till Tommarp igen. De har nu både utegångsförbud. 

Imorgon ska jag ringa veterinären för vi behöver kolla Svantes öga, om han fått en pinne i ögat eller om han bråkat med någon vet jag inte, men det är irriterat och jag vill bara försäkra mig om att allt är som det ska. 

Imorgon ska jag också ringa sjukgymnasten och boka tid för att se om jag kan få någon hjälp med min foglossning och så ska jag ringa försäkringskassan och kolla upp info om allt med gravidpeng, föräldrapeng osv. Sen ska jag jobba för första gången på en vecka. 

Jag mår mycket bättre, men jag är skör. tiden jag varit gravid har varit tuff, inte ”bara” pga graviditeten utan det har varit så mycket annat, så att Svante försvann blev lite det som gjorde att bägaren rann över. Så nu gäller det att hålla fokus på mitt välmående. Lyssna in kroppen och hålla mig flytande. På fredag kommer Simon hit för att stanna över helgen, som jag längtar. 

Godmorgon September

 Eller det är ingen god morgon alls egentligen. Svante har snart varit borta i två dygn, något han aldrig aldrig är. Jag har sån huvudvärk av allt jag gråtit. Kent och jag har varit mer eller mindre hela Tommarp runt och letat och ropat. Kollat alla garage, stall, åkrar, förråd osv. Lagt upp i all grupper jag vet på Facebook, frågat alla grannar. Byte bort de två passen jag hade på jobb denna veckan, för jag är totalt fullständigt jävla slut. Av flytt, kaos, omställning, graviditet och nu allt med Svante. Låter mig vara trött, låter mig gråta. Finns inte så mycket annat att göra just nu. Ovissheten äter upp mig fullständigt. Världens bästa katt, var är du? Kom hem <3 

Äntligen kväll

 Jag är så slut, ja det är vi båda två. Har fortfarande saker som jag skulle vilja ta tag i, men där finns inte mer ork idag och jag måste lyssna på kroppen. Psyket är helt slut. Stängde in mig i klädkammaren och grät en skvätt, av ren utmattning. Både fysiskt men mest psykiskt. Jag mår inte bra i röran. Men nu har vi gjort vad vi kan idag och imorgon ska jag först till läkaren i Ystad sen kör jag till Helsingborg där jag möter upp världens bästa Hanna och sen drar vi först till Malmö och sen till Lund för att åka hem till världens bästa Daniel! Sämre kan man ha det! En välbehövlig paus från allt mitt i flytten. Sen åker jag med Hanna upp igen och sover över hos henne, redan klockan 9:00 är det slutbesiktning på lägenheten. Sen är nycklarna våra. Anki och Stefan kommer och hälsar på, sen ska jag fixa lite saker på Jysk och sådär, duschdraperi och så, sen vid 15 tiden kommer flyttlasset. Då går jag all in i organiseringsrollen igen för att styra upp allt så smidigt som möjligt för jag åker tillbaka till Österlen med Kent på fredagkväll. Ska nämligen jobba lördag + söndag. Sen nästa helg åker jag upp igen för då jobbar Simon lördagen, så passar på att fixa, packa upp och piffa lite då. Det är massor att tänka på, 1000 saker men ska försöka koppla bort allt en stund nu och sova lite. Först ut imorgon är som sagt ett läkarbesök där vi ska göra en glykosprofil. Måste vara fastande 2 timmar innan och jag vet att det kommer betyda illamående. Så vi tar det steget först, sen allt det andra. 

Nu kramas med Svante, godnatt på er!