Ett avslutat kapitel

Det gör så jävla ont. Det gör ont på ett sätt jag aldrig upplevt innan. Smärtan väller över och tårarna tar aldrig slut. 

Han finns i allt, alla serier vi sätt ihop, alla låtar som jag lyssnat på de senaste 2 åren. Alla möbler, i katterna och i allt. Han finns i mig. Han är hemma och han är Helsingborg. Det kommer dröja länge innan de sakerna blir bara mina. 

Ögonen är svullna på den nivån att jag knappt kan öppna dem, läpparna är torra av salta tårar och hjärtat är i tusen bitar. 

Det är ett gemensamt beslut, men det gör så fruktansvärt ont. Det är en sorg så tung att jag inte vet hur jag ska klara av att stå upp och gå vidare. 

Kärleken, jag hatar dig.