En tisdag i november

En ung tjej går fram och tillbaka på busshållsplatsen. Hennes märkeshandväska hänger på hennes axlar, jeansen hon bär är tighta och hennes mobil är ny. Hennes kläder, svartmålade naglar och prydligt flätade hår lurar en att tro att hon är påväg att bli vuxen, en tjej i de över tonåren. 

Hon pratar i sin telefon och framstår upprörd men jag förstår av samtalet att hon är en medlare, hon försöker få personen hon pratar med att förstå varför den tredje kompisen gjort som hon gjort. Hennes sätt att prata och föra sig avslöjar sanningen. Det är ett barn. Ett oskuldsfullt lite barn utklätt till en tonåring. 

Konflikten hon försöker lösa handlar om en petitess, i min värld. I hennes är det stort och väldigt viktigt. 

Jag får lite ont i magen, lilla flicka. Jag är bara 23år, men världen och kraven på ungdomar och barn har ändrats drastiskt sen jag var i hennes ålder. 

Flicka lilla, varför har du så bråttom med att växa upp?