Vilket år det har varit, vad mycket
jag gjort. 10 månader av detta året spenderade jag i USA, och bara
det är ju ganska sjukt. Här kommer en summering från Januari till Maj. Ska skriva resten nu också, så den kommer upp den med så snart jag är klar.
Januari:
Jag firade nyår vid sommarstugan,
körde snöskoter för första gången. Det är så otroligt roligt, alla borde prova. Man
känner sig så fri, de och vattenskoter är helt underbart.
Sommarstugan är verkligen ett paradis och en fristad, det spelar
ingen roll vilken årstid det är, det är alltid helt magiskt.
Månadens låt var Age of worry med John Mayer. Lyssnade sönder den,
en på fb la upp en cover på den, och den lyssnade jag på ca 2000
gånger om dagen. Pappa var med i Sveriges största bilolycka, och
jag var redo för att åka hem, tills jag fick prata med honom och
hörde att han var okej, sen gick det bra igen. Färgade håret
brunt. Jag hade bestämt att låta min egna färg komma tillbaka, men
jag vantrivdes, så brunt fick det bli.
Februari:
Februari började med 20 minusgrader.
Hemlängtan som jag kämpade så med i Januari lättade betydligt
efter att jag erkände för mig själv att det var okej att längta
hem. Daniel och jag bokade hotell i LA och så fort det var gjort
började jag längta till maj. Håret blev ännu mörkare och jag
trivdes verkligen i det. Jag hängde massor med Alina. Jag fick mitt
amerikanska körkort och vi var uppe en vända till i sommarstugan.
Min barndomsvän Jessica kom och bodde hos mig en helg. Det var
jättetrevligt att snacka gamla minnen och få hjälp med att minnas
allt det man glömt.
Mars:
Jag började tröttna på snön och
kylan. Det var nere på under 15 minus nästan varje dag och jag hade
slut på idéer på vad man kunde göra med all tid i detta iskalla
klimat. Lilla Felix föddes, och hemlängtan slog mig som en
käftsmäll. Men som Emma sa: Har du klarat ett halvår klarar du ett
halvår till. Jag var på balett första gången, och det gör jag
nog aldrig om, så jävla tråkigt var det, haha. Jag fick mitt
första paket hemifrån. Fina Rita skickade ett hopplock av de saker
jag saknade som mest, och jag grät glädjetårar. Jag och tjejerna
åkte skridskor flera gånger, i våras åkte jag skridskor fler
gånger än vad jag gjort i hela mitt liv sammanräknat, men med rätt
sällskap så är det faktiskt väldigt roligt. Fick ett paket från
mormor också, vad mycket de små sakerna gjorde för en, vad mycket
de betydde. De gav en verkligen styrka.
April:
Fick ett paket från förskolan som jag
jobbar på. Glädjen var total, och saknaden åter stor. Solen sken
och jag med den, jag insåg hur otroligt väder känslig jag är. Vi
åkte till Wood Dale där mormorn och morfarn bor. Jag såg en
tvättbjörn och en pungråtta för första gången. Jag, Signe och
Alina träffades allt oftare, det var få helger som vi inte hittade
på något tillsammans. Jag och Alina var och såg Jeff Dunham, vi
båda skrattade så att vi hade ont i magen. Jag (men hjälp av
Daniel) busade med mamma på hennes födelsedag, stackars mamma blev
lite förvirrad där ett slag, men det var bara roligt.
Maj:
Maj var en bra månad. Jag fyllde år,
jag köpte min kamera och jag fick äntligen träffa Daniel igen. Att
det sen råkade vara mitt i LA gjorde ju ingenting precis. Vår resa i
LA var helt magisk. Både Daniel och jag blev helt förälskade i en
plats speciellt: Santa Monica. Ett paradis på jorden. Vilket
underbart ställe. Att åka tillbaka till Madison från LA var något
av det svåraste jag gjort. Fy fan vad ont det gjorde, och fy fan vad
jag grät. Flyget från LA till Georgia tog 4 timmar och jag grät
konstant hela vägen. Mannen som satt bredvid mig blev ruskigt
obekväm och jag kunde inte brytt mig mindre. De sista dagarna i Maj
blev tunga, jag saknade allt svenskt, och jag saknade att spendera
dagarna med Daniel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar