Busstur

Efter en bussresa på 3 timmar och 20 min, följt av en taxi-tur är jag nu hemma i min säng i Madison. Sista natten i min säng, sen är den Axels. Bussresan flöt på snabbt och smidigt, och det var faktiskt riktigt skönt att komma ifrån allt och alla ett tag. Få sitta i sin egen lilla bubbla och bara njuta av tystnaden. Jess är tillbaka från Tyskland nu, hennes flyg landade typ samtidigt som min buss gick, vilket var smidigt för Dave för han kunde lämna mig och plocka upp Jess utan någon direkt väntetid.

Imorgon har jag en del att stå i. Jag ska flytta alla mina saker in till Jess rum, eller allt det sista, det mesta är redan där. Sen ska jag dammsuga och fixa mitt rum så det är i fint skick till Axel. Imorgon flyger han in till Chicago, och sen ska han äta tillsammans med pojkarna, Jess och hennes föräldrar, sen kör de till Madison imorgon kväll. På tisdag ska Jess till jobbet som vanligt, så sen är det mitt ansvar att lära Axel allt jag kan och alla mina tips och trix vad gäller Jude och Theo.

Jag kan inte greppa att han redan kommer. Jag kan inte förstå att mitt år som au-pair snart är över. Hur mycket jag än försöker att intala mig själv att det faktiskt är fallet, så kan jag inte förstå det. Men det lär väl gå upp för mig, tids nog. Nu ska jag sova ostört hela natten för första gången sen i tisdags. Jag ska sova ut imorgon och sen ska det fixas och donas.

Vi hörs!