Efter en bussresa på 3 timmar och 20
min, följt av en taxi-tur är jag nu hemma i min säng i Madison.
Sista natten i min säng, sen är den Axels. Bussresan flöt på
snabbt och smidigt, och det var faktiskt riktigt skönt att komma
ifrån allt och alla ett tag. Få sitta i sin egen lilla bubbla och
bara njuta av tystnaden. Jess är tillbaka från Tyskland nu, hennes
flyg landade typ samtidigt som min buss gick, vilket var smidigt för
Dave för han kunde lämna mig och plocka upp Jess utan någon direkt
väntetid.
Imorgon har jag en del att stå i. Jag
ska flytta alla mina saker in till Jess rum, eller allt det sista,
det mesta är redan där. Sen ska jag dammsuga och fixa mitt rum så
det är i fint skick till Axel. Imorgon flyger han in till Chicago,
och sen ska han äta tillsammans med pojkarna, Jess och hennes
föräldrar, sen kör de till Madison imorgon kväll. På tisdag ska
Jess till jobbet som vanligt, så sen är det mitt ansvar att lära
Axel allt jag kan och alla mina tips och trix vad gäller Jude och
Theo.
Jag kan inte greppa att han redan
kommer. Jag kan inte förstå att mitt år som au-pair snart är
över. Hur mycket jag än försöker att intala mig själv att det
faktiskt är fallet, så kan jag inte förstå det. Men det lär väl
gå upp för mig, tids nog. Nu ska jag sova ostört hela natten för
första gången sen i tisdags. Jag ska sova ut imorgon och sen ska
det fixas och donas.
Vi hörs!